Kristus från Elqui

Nedan följer en tolkning av en dikt från den chilenske poeten och fysikern Nicanor Parras samling Nuevos sermones y prédicas del Cristo de Elqui (Nya förkunnelser och predikningar av Kristus från Elqui). Nuevos sermones publicerades 1979. Sex år efter att Augusto Pinochet tagit makten genom en skoningslös militärkupp. I sin dikt låter Parra oss stifta bekantskap med bonden och mystikern Domingo Zárate Vega (1898-1971) som predikade tidens slut. Zárate Vega var mer känd som Kristus från Elqui - floden som skär genom ökenlandskapet i norra Chile. Här började han predika omvändelse likt en försenad Johannes Döparen. Zárate Vega författade ett flertal böcker om sin apokalyptiska lära som provocerade världsliga och ecklesiala potentater trots att det utropade slutet i vanlig ordning verkade dröja.

Elqui

För Parra blev Zárate en symbol för ett nytt liv, ett sant liv, som diktaturen visade det skrivande behovet av och en opera om honom som nyligen sattes upp i Chile visar att många fortfarande förförs av de som vill väcka vår längtan efter någonting annat. Världen kan än en gång ha tyckts överlevt sitt slut men varje död uppenbarar alltings kommande förgängelse, och denne ökenmystiker är en del av det väldiga-pågående-upphörande där profeter, barfotalärare och andra filosofer från de folkliga klasserna - simplex et idiota som den franciskanske ordensgeneralen Bonaventura mycket riktigt skrev - träder fram och manar människan att “hata sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv”.

I Parras sekulära bön - som tycks vara en pastisch av Ezra Pounds Uppdrag men också ett försök att påminna oss senmoderna om vikten av ett ponerologiskt självhat – uppmanas vi att skaka av oss allt det som gör oss villiga att bli del av den värld av kåta Romeos och Julias som bara vill sin egen lycka och vinning. Den värld som Pinochet mycket riktigt försökte rädda från undergången som Zárate Vega var en härold för. Zárate Vega var nämligen inte ensam. Han var del av en våg av män och kvinnor som runtom världen identifierade sig med Kristus under 1900-talets första tre decennier - ett annat exempel är dadaisten och arkitekten Johannes Baader (1875-1955) som i samband med första världskrigets utbrott iklädde sig rollen som den smorde och häcklade de som stödde kriget.

Det kan tyckas som att dessa moderna Kristusimitationer utgjorde ett antireligiöst eller kätterskt gyckel men Baader och Zárate Vega är snarare en logisk utveckling av den tradition av imitatio Christi som framför allt förknippas med Thomas à Kempis. Devotio moderna, den kristna reformrörelse under 1300- och 1400-talen som utmärktes av en febrig hängivelse till Kristus, fick med Baader och Kristus från Elqui ett sekulärt och synkretistiskt gensvar. Ett gensvar som fortsätter det skri efter befrielse som en annan profet från en annan tid utstötte i en annan öken: “Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten, kom, även om ni inte har pengar! Förse er med säd, så att ni får äta! Kom och få säd utan pengar, vin och mjölk utan att betala! Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd, er lön på sådant som inte mättar?”

Och nu Parra genom en apokalyptisk bondes fradga:

XLIX

Må Gud befria oss från affärsmän
de söker blott sin egen vinning

låt honom befria oss från Romeo och Julia
de söker blott sin egen sällhet

befria oss från poeter och prosaister
som blott söker sin egen berömmelse 

befria oss från Iquiques hjältar
befria oss från fosterlandets fäder
vi vill inte ha några hjältestatyer
om Herren fortfarande har makt
må vi befrias från alla dessa demoner
och må vi dessutom befrias från oss själva
i var och en av oss finns
ett skadedjur som suger märgen ur oss
en dement Romeo som blott drömmer om att äga Julia
en teaterhjälte 
i harmoni med sin egen staty

Gud befria oss från alla dessa demoner
om du fortsätter att vara Gud

Tolkad av Mårten Björk och Ida Simonsson

*

XLIX

Que Dios nos libre de los comerciantes
sólo buscan el lucro personal

que nos libre de Romeo y Julieta
sólo buscan la dicha personal

líbrenos de poetas y prosistas
que sólo buscan fama personal

líbrenos de los Héroes de Iquique
líbrenos de los Padres de la Patria
no queremos estatuas personales

si todavía tiene poder el Señor
que nos libre de todos esos demonios
y que también nos libre de nosotros mismos
en cada uno de nosotros hay
una alimaña que nos chupa la médula
un comerciante ávido de lucro
un Romeo demente que sólo sueña con poseer a Julieta
un héroe teatral
en convivencia con su propia estatua

Dios nos libre de todos estos demonios

si todavía sigue siendo Dios.