Det finns ingen Gud och Sturmark är hans profet

Peter Jackson Rova, professor i religionsvetenskap vid Stockholms universitet, och aktuell med boken Devotion and Artifice: Themes of Suspension in the History of Religions (De Gruyter 2023), kommenterar Christer Sturmarks senaste utspel om lagen om trossamfund.

Det finns ingen Gud och Sturmark är hans profet. Men vem är egentligen den gud som den hängivne humanisten vill utmönstra? Hur bör vi förstå alla de exkluderade gudsbegrepp som varken tycks hemmastadda i en av gudar myllrande traditionell buddhism eller i de platonska formernas transcendenta dimension? Om det i stället är ett gudsbegrepp som skulle ha något med det för Sturmark så motbjudande kristocentriska språkbruket att göra, så är det i bästa fall ett gudsbegrepp hämtat från Barnens Bibel. Men hur var det nu, språkbruket skulle ju inte vara så kristocentriskt?

Vad Sturmark gör är trots detta att först tänka fram en kristocentrisk version av en gud, om än mer juvenil än de mest förkrympta kristna trosföreställningar, för att sedan avfärda just den gudsform han gjort till representant för alla gudar och deras mångfaldiga begreppsliggöranden. Kan han här ha vunnit VM-guldmedalj i vad som på svenska brukar kallas halmgubbe?

Det finns skäl till att gudsbegrepp inte stipuleras i lagtexter: det går inte att i förväg ange kriterier för vilken gud som är giltig att tillbe. Sturmark verkar däremot ha klart för sig vilken gud det inte går att tro på, och kriterierna bör dessutom nedtecknas i ett språk som är ”livsåskådningsneutralt”. Problemet med att ”referenser till gudomliga krafter bör mönstras ut ur lagtexten” ger skäl till att begrunda formerna för lagens kraft. Enligt Platon, som Sturmark åberopar, är det gudomliga det som aldrig är föremål för blotta åsikter.

Peter Jackson Rova
Professor i religionshistoria